När luciadagen blir en luciahelg

Lördagkvällen på Kitaj Gorod, en stadsdel i Moskva.

Frasig decembersnö, kulörta ljus på hus i tvärgator, varm dricka på kvällskvisten. Jag har så ovanligt mycket julkänsla att det nästan värker. Och för att citera en vän – detta i ett land där man inte ens firar jul. Det är visserligen en sanning med modifiering, men visst – julen är inte samma sak här (och firas dessutom enligt den rysk-ortodoxa kyrkan den 7 januari.) Istället är det nyår (новый год) som är årets höjdpunkt med släktsammankomster, ”jul”-tomte, ”jul”-gran – och dessutom skålande i champange med vännerna. I vilket fall som helst är Moskva oerhört bra på det här. Det här med vintermys alltså - oavsett om det är julen eller ett nytt år vi längtar efter. Det förstår man ju själv att Moskva klär i vinter. Förra fredagen fikade jag med min svenska vän Malin. Vi träffades på röda torget efter våra föreläsningar. Röda torget som numera inrymmer en isrink.Vi drack smoothies på mysiga ljodi kak ljodi och spanade efter julklappar i små varma affärer och konstnärsateljér på kitaj gorods smala gränder. Därefter bestämde vi oss för att äta middag tillsammans med ett gäng studenter från Malins universitet och helt plötsligt fick mina skolböcker följa med ut på en alldeles förträfflig vinternatt. Först roligt på tema bar med middagsgänget. Därefter lyckades jag möta upp Daniel, Dahl och Aleksej. Tre killar som verkligen vet hur man har roligt. Snöänglar på vägen hem.

Den här helgen var det Lucia som stod i fokus. Eftersom jag har haft en presentation om denna svenska högtiden på ryska i skolan, har jag lärt mig saker som att luciadagen förr kallades midvinter och inföll på årets mörkaste natt (p.g.a. vintersolståndet enligt den gamla kalendern) och är vinterns motsvarighet till midsommar. Jag kan minsann en massa om lucia, men inte lika mycket som vissa ryssar. Det fick jag reda på i fredags. När jag och Daniel jobbade på utbildningsmässan (och representerade utbildning i Sverige) för några veckor sedan så lärde vi känna ryssar som läser svenska. De bjöd oss till deras universitets luciafirande, som alltså var i fredags. Det var förvånansvärt många som studerade svenska, minst trettio stycken. De sjöng luciasånger, gjorde klockrena sketcher om svensk kultur som fick mig att skratta högt och imponerade med den mest fantastiska lussefikan jag någonsin ätit. En lyckad kväll (trots att Igors arm började brinna), som följdes upp med sushi-pizza-middag och galet mycket dans, trots värkande vader, tillsammans med min vän Anna, som det känns som om jag har känt i en evighet. Ni kanske märker hur allt redan nostalgiglittrar! Jag kan inte hjälpa det...

Jag insuper med glädje så mycket ryskt jag bara kan här. Jag läser ryska tidningar, använder innetofflor och äter sylt med sked i en skål till teet. Men trots detta så känner mig aldrig så svensk som när jag är utomlands. Här väcks en märklig längtan efter glögg och lussebullar, efter julpyssel och adventsro. Följaktligen firar jag konstigt nog aldrig svenska högtider så mycket som när jag är utomlands... Till exempel så deltog jag i en svensk högmässa i lördags som en tjuvstart på andra advent. Det var riktigt mysigt att umgås efter mässan med en varm kopp glögg. När väl den trettonde kom promenerade jag, Daniel och Sofie ner till ambassaden i kvällsmörkret. Precis som jag gjort varje år när jag bodde här förut, i ett annat liv en annan tid. Då var det mina vänner som stod i kören och svettades framför ljusen. Jag var till och med Lucia ett år, och kronan tryckte ihop mitt huvud och droppade stearin i håret som jag var tvungen att klippa bort. Den här gången var det nya människor i kostymer som minglade på parkettgolvet, annan mat på faten och kören sjöng bättre än vad vi någonsin gjort. Samtidigt så var allt slående bekant, och det var en bra måndagskväll att avsluta min ryska luciahelg med.

Sista juldetaljen: Min mailkalender. Min karl har snappat upp min förtjusning för julkalendrar och skickar en lucka till mig varje dag bestående av fotomontage och uppdrag. Höll på att skratta sönder mig när jag fick första luckan. Han är finurlig den mannen.

Lucia på svenska ambassanden

Anna, Daniel och jag på metron fredagkväll