Moskvas Metro. Får man ta med sig den hem?

Efter att ha insett igårkväll, på väg hem efter ännu en gemytlig pubkväll, att mina 60 resor på mitt November-metro-kort är uppanvända, så känner jag verkligen att det är dags att skriva om Moskvas fantastiska tunnelbana: Metron (Московский метрополитен).

Metron är ett imponerande underjordiskt system bestående av 180 stationer, 12 linjer och hela 9829 tåg! Med detta transportsystem tillkommer en mängd undergånger med små intryckta kiosker där det säljs allt från peruker, cigaretter, ikoner, underkläder och mobilabonnemang.

Det finns många andedningar till att jag verkligen uppskattar metron. För det första så kommer man alltid i tid till stationen. För mig som har en benägenhet att jämt springa till buss och tåg, är det fantastiskt skönt att veta att här kommer ett tåg inrullande varannan minut. Fastän det knappt  är någon skillnad på min faktiska dagliga restid i Sverige och här, är det stor skillnad på den personliga upplevelsen av tid och rum. I Sverige är det ett stort avstånd mellan lägenheten i Helsingborg och Lunds univerisitet. Där reser jag mellan två städer och måste passa snabbtåget som går en gang i timmen. Här åker jag inom samma jättestad och det är bara att gå till stationen och hoppa på. Noll planering. Galet smidigt.

Den andra anledningen att älska Moskvas tunnelbana är dess fantastiska arkitektur.

Jag reser varje dag på Moskvas tunnelbanas första linje (Sokolnitjeskajalinjen, den "röda") som blev färdigbyggd redan 1935. Dagligen passerar jag stationer som exempelvis Kropotinskaja med dess vita marmorpelare, ritad av arkitekten Dusjkin och vinnare av två Grand Prix utmärkelser vid utställningar i Bryssel och Paris. En av mina favoritstationer är också ritad av Aleksej Dusjkin: Majakovskaja. Det är en av de mest kända stationerna och byggdes i en futuristisk stil inspirerad av poeten Majakovskij. När jag under en ryskalektion svarade att jag tyckte mycket om Majakovskaja, svarade min lärare: “Jaha, precis som kamrat Stalin.” Hoppsan. Men visst är det en politiskt betydelsefulla station också även om det inte känns så roligt att ha något gemensamt med Stalin. Då är det roligare att ha något gemensamt med “depechister”. I en rysk, intressant och rolig tidningsartikel om mötesplater på metrostationen är Majakovskaja också nämligen ett populärt tillhåll för så kallade depechister d.v.s. kids i vita byxor och svarta läderjackor som lyssnar på Depehe Modes “Enjoy the Silence” medan de dricker varsin flaska öl. I samma artikel får man bl.a. också reda på att tolkienister och lajvare hanger vid Oktjaberskaja, gothare samlas på Tjistije Prudi och dövstumma på Novokusnetskoj. (artikeln: http://www.mk.ru/social/article/2010/06/21/511215-metrovstrechi-izmenit-nelzya.html)

Moskvas metro anses vara ett av världens mest effektiva och trafikerade tunnelbanesystem. Jag älskar att alla linjer sammankopplas med den bruna ringlinjen. Ofta kräver det få byten att ta sig runt i staden. Enligt myten ska Stalin ha ställt sin kaffekopp på Moskvas metrokarta, sett på det bruna avtrycket som skapats och sagt "Ja, men så bygger vi!".  Under rusningstid är metron tyvärr fullpackad. Det har hela tiden tillkommit fler stationer i Moskvas utkanter, vilket gör fler människor leds in i centrum så att tunnelbanan idag är något underdimensionerad. Det är nästan en overklig känsla att se tusentals människor likt myror vandra i de underjordiska gångarna och trycka ihop sig på tågen. På moskvas metros hemsida, kan man läsa att varje dag använder 9 miljoner människor metron. 9 miljoner! Tänk hela Sveriges befolkning under jorden samma dag. Samtidigt är trafiken ovanför jorden betydligt tyngre under rusningstiden, vilket gör metron till det mest pålitliga alternativet även under dessa tider på dygnet.

Jag kan inte prata om metron utan att nämna rulltrappor. Här finns det både tydlig rulltrapps- vett och ettiket och en rulltrappsoperatör vid varje rulltrappa ner till plattformarna. Men det som framförallt utmärker rulltrapporna är att de är fruktansvärt långa. Många stationer byggdes långt ner under marken, för att det skulle kunna användas som skyddsrum under krigstid (= långa rulltappor.)

Nåja, om man skulle gå och köpa ett nytt månadskort? Eller så kan man göra som de unga män som dagligen plankar. De hoppar over spärrarna och då spelas en liten glad trudelutt och så blåser vakten i visselpipan. Så var det med det. Nä, månadskort får det minsann bli. Som student köper du ett månadskort för runt 80 kronor. Hoppas att Skånetrafiken läser detta. Jag har tyvärr inte orkat eller hunnit komma igen all den byråkrati som krävs för att fixa alla studentintyg, men ändå! 250 spänn funkar också.

Frida och jag på Majakovskaja.

Underjordiska kioskerna.  Fotot tog jag på en tidigare Moskvaresa, därav sommarkläderna.