Magnificent Mia och nya storstadsäventyr

En novembervecka var Mia här. Älskade, fina, härliga, galna syster – du strålar. Åh, vad jag behövde träffa dig när vardagen hade börjat bli för kall, tom och grå. Hos dig hämtar jag kraft och stöd och skrattar tills jag inte får luft längre. Lycka är att ha så förbaskat fina systrar som jag. När man jämt har har flyttat runt, är det fruktansvärt skönt att veta att systrarna finns. De vet. De förstår. De minns. Och nu upplevde iallafall två av oss Moskva igen tillsammans. Eftersom jag har problem nog med att fixa tillstånden för att jag själv ska komma in i mitt studentrum förbi vakterna, så bodde vi tillsammans i Lisas gamla lägenhet, stort och centralt. Härliga Frida från SSIM-tiden besökte också Lisa samtidigt som Mia. Helt perfekt! Helt plötsligt var vi fyra som tillsammans kunde prata minnen från vår drömlikt overkliga mellan- och högstadietid. Mia, Frida och jag besökte tillsammans gamla SSIM, ambassaden, seytun, dammen… Vi vandrade runt bland gränder och torg, åt på resturanger och sushiställen, drack smoothie på ljodi kak ljodi, dansade loss flera nätter i rad och spelade luftbasket på dansgolvet till gryningen för att sedan gå upp tidigt på morgonen för att jag skulle gå på föreläsningar och plugga, sen gå på marknader, se på katedraler, vaxdockan Lenin och konstutställningar. Balett på Bolsjoj-teatern, Tjajkovskijs Törnrosa. Åkte iväg med finnarna efter tisdagsölen till ett “fancy hotelbar northeast of Moscow” = en klass finnar i hotellrum som brottades och drack sprit och tjuvrökte på “endast personal”-områden. Som Frida jämt sa och som blev veckans slogan “…det är lite Harry Potter över det här.” (= mystiska gångar, om ni inte ser den slående Harry Potter-likheten i scenariot). En vecka att återuppelva gamla minnen, och definitivt skapa en mängd nya. Tack. Tack också Mia för att jag får sno lite av dina bilder utan att fråga och lägga upp dem på min blogg. Här kommer ett litet smakprov: