fredag 17 december 2010

Skolavslutning

Och så kom den. Den sista föreläsningen. Plötsligt är man ingen student på journalistiska fakulteten längre. Det blir inga mer diskussioner kring finurliga verb, nya tidningsartiklar och moderna ryska författare med vår bildade, kultur- och krukväxtintresserade föreläsare. Det blir inget mer te i cefeet på fakulteten, ingen mer lunch i stolovajan (matsalen) med vår japanska klasskamrat och heller inget mer frysande på tjejernas toalett. Det känns såklart fruktansvärt tråkigt – precis när man kommit till rätta och är mitt inne i studerandet – då ska det ta slut. Men så är det väl alltid. Om man bara fick en dag till … då skulle uppsatsen bli perfekt eller tentaplugget fastna ordentligt. Att det är tråkigt att säga hejdå, det kommer man dock aldrig ifrån.Dagen till ära (självklart var det nog endast p.g.a. oss…) var blå-gula ballonger uppsatta som en båge vid trapporna, så vi kunde springa ner genom dem vår avslutningsdag. Precis som på studenten! En liten paketutdelning blev det också, och jag fick en rysk film som verkar mycket bra av min japanska vän.

Efter att ha avregistrerat sin registrering på kontoret för utländska studenter, blev det koreansk konstutställning på Vin Zavod (center för modern konst) tillsammans med Daniel, Sofie och Aleksej. Därefter god vietnamesisk mat på en rökig restaurang där fredagslyckliga människor i medelåldern reste sig upp efter maten och dansade. Tyvärr värker mina ben fortfarande, trots operation, och till skillnad från dessa människor i sina bästa år, så måste jag sitta ner efter maten. Värktabletter som inhandlades för 50 öre stycket, fick mig dock snabbt på fötterna igen. Som vår lärararinna sa idag. Man kan säga mycket om Moskva, men en sak är säker: vi har det aldrig tråkigt. Vilket är både på gott och ont, i dessa upploppstider.

Imorgon väntas julklappshandlande på marknad och god traditionell rysk middag på kvällen hos Aleksej, tillsammans med ett stort gäng moskvavänner. På söndag blir det middag ute och sedan Tjechovs Tre systrar på Malij teater (”den lilla teatern” som ligger brevid Bolsjoj, ”den stora teatern”). Sedan en städning och packångest eftersom vi inte har någon våg och jag har 18 böcker, två garderober kläder och diverse nyinköpta rumsattiraljer. Tror att vi får ordna en utflyttningsfest på måndag och ge bort våra saker. Jag tror att min granne kommer bli tre lampor rikare.







1 kommentar:

  1. Anna!! dina blogginlägg är underbara. Du har ju verkligen fattat hur man ska leva och uppskatta livet här och nu. Life the life you love and love the life you live! kram på dig

    SvaraRadera