Badrumsinkräktare

Tänk att något så litet (och ändå förvånansvärt stort) kan få hela dagen ur rytm.

Vaknar klockan åtta en fredagsmorgon, utvilad och nöjd. Tänker att en dusch skulle sitta fint. Går halvvaken in i badrummet. Tänder lampan. Där. Där på den turkosa handfatskanten, oroande nära min blottade tandborste – sitter en glad, fet, kackerlacka. Kackerlacka. Cockroach. Tarakán. Och den är inte som de normala kackerlackorna vi har i köket. Nej, denna kackerlacka har karaktär. Den hamnar på min topplista över stora-insekter-jag-har-sett-om-man-inte-räknar-med-fjärilar, en lista som jag självklart alltid bär med mig i min innerficka. (Om du har läst mitt förra inlägg så vet du att min jacka saknar innerfickor och att detta är ett påhitt.)

Den är inte bara stor, den är snabb. Så fort jag tänder taklampan, kryper den ner bakom handfatskanten. Jag känner ett starkt motstånd mot att jag klä av mig och hänga mina kläder i rummet så länge herr Kackerlacka är kvar. Jag går ut. Släcker lampan. Väntar några sekunder. Öppnar dörren listigt på glänt… Smyger sakta in…Tänder lampan! Kackerlackan kastar sig ner för tvålen, ner bakom handfatet långt innan jag hinner fram med min hand. Vi lekar kurragömma i 20 minuter och jag börjar känna att detta inkräktar på min göra-sig-iordning-äta-och-packa-väskan-tid innan föreläsningen. Egentligen vill jag inte döda herr Kackerlacka. Missförstå mig inte, jag vill uppriktigt se honom död för tänk om han är en hon och lägger sina ägg som håller i tre månader trots kärnvapenkrig, bland mina saker? Eller festar bland min mat med sina brunäckliga kompisar? Men jag kan ändå inte helhjärtat förmå mig att utföra själva handlingen, krossa denna levande skadevarelse. Det känns lättare att köpa ett spray och spraya alla hörn i badrummet så att den förgiftas eller helt enkelt flyr. Och förresten - om jag krossar en, kan fler komma. Den vanligaste inomhuskackerlackan kommunicerar med dofter och dras till varandras avföring – det är ett tecken på att en kamrat fått äta och dricka. (Jag får inte bort bilden i huvudet av en kackerlacka som säger ”Bajs? Är det fest eller?” Förlåt.) Men jag vet såhär mycket – kackerlackor är aktiva om natten och avskyr dagen. Okej, sitt och häng bakom badrumsfatet (eller bakom spegeln, jag ser ju dina antenner, hur korkad får man bli?) eller kryp tillbaka dit du kom ifrån för i mitt badrum är DET ALLTID DAG, MOHAHA. Jag har bytt till en ny halogenlampa och miljöskäms för att jag har lampan tänd hela dagen. Men någon blev inte krossad i alla fall.

Gömställe

Morgonrutinerna är ur spel. Jag äter min gröt snabbt och när jag ska gå hittar jag inte min nyckel. Den satt ju i dörren? Efter stressande tio minuter inser jag att den ligger under plastmattan i hallen som finns för att dölja att det fattas brädor i golvet. Ge studentrummen ett riktigt golv och ett badrum fritt från ingrodd smuts, ohyra och mögel, tänker jag när jag springer till metrostationen. Och du - person som finns i dialoger i ryska undervisningsböcker – när någon frågar hur långt det är från Moskvas Statliga Universitet till närmaste metrostation. Det är INTE tio minuters gångväg. Det är tio minuters springväg. Och då är man bra.